Loppisens historia

Ordet loppis

Loppis är en vardaglig kortform av loppmarknad, med det svenska -is som i dagis och kompis. Loppmarknad är i sin tur ett översättningslån av franskans marché aux puces — loppmarknaden.

Rötterna brukar sökas i Paris under senare delen av 1800-talet. Lumpsamlare, crocheteurs, letade återvinningsbart i stadens avfall — särskilt textil, som hade värde som råvara. När de drevs ut från innerstaden växte informella torg fram vid tullarna, bland annat vid Porte de Clignancourt och Saint-Ouen. En besökare ska ha beskrivit bergen av begagnade kläder som en marknad full av loppor. Namnet fastnade.

Efter första världskriget blev Saint-Ouen mer bofast, med träkabiner så säljarna inte behövde bära hem osålt varje kväll. Begreppet spreds. På engelska dyker flea market upp i press redan 1887, då om en marknad i Köpenhamn. Danskans loppemarked och tyskans Flohmarkt gick samma väg. I Sverige kortades loppmarknad så småningom till loppis, när handeln blev vardag och inte bara nöd.

Från välgörenhet till butik

Den organiserade svenska andrahandsmarknaden började som filantropi. År 1896 samlade en grupp kvinnor på Östermalm in möbler, kläder och bruksföremål från välbärgade hem, lagade dem och sålde billigt till dem som hade det sämst. Verksamheten fick namnet Myrorna.

1899 gick den över till Frälsningsarmén och kopplades till arbetshem. Hemlösa, frigivna och arbetslösa fick laga det som samlats in — en tidig form av socialt företagande. Samma år öppnade den första butiken på Götgatan på Södermalm. 1917 kom Myrorna till Göteborg, bland annat genom att sälja påskris till förmån för barnhem.

Andra aktörer följde senare. Erikshjälpen, grundad 1946 av Erik Nilsson i Ruda, öppnade sin första renodlade andrahandsbutik 1990. 1988 hade Myrorna redan ombildats till ett fristående bolag, med parollen från lumpbod till butik.

När begagnat blev fult

Under folkhemmets uppbyggnad — och särskilt efterkrigstidens standardlyft — hamnade återbruket i motvind. Semester, barnbidrag, bil och billiga industrivaror gjorde att många kunde köpa nytt. Att handla begagnat förknippades med den fattigdom man ville lämna bakom sig.

1960 myntade inredningsarkitekten Lena Larsson devisen köp, slit och släng. Förnyelse blev en dygd. Att laga, vända och sy om kläder släppte greppet. Second hand-butikerna stagnerade. Det fanns undantag — Myrorna i Ropsten fick sin storskaliga form 1968, mitt i miljonprogrammet — men tidsandan pekade mot det nya.

Renässansen

På 1970-talet vände det. Den gröna vågen, miljöskydd och kritik mot slit-och-släng gjorde begagnat till ett medvetet val, särskilt bland yngre i städerna. Andrahand var inte längre bara nöd — det kunde vara ideologi, stil och motstånd mot slöseri.

Sedan dess har loppisen fått flera skepnader. Bakluckeloppisen, den svenska varianten av car boot sale, slog igenom på 1990-talet. En av de tidiga organiserade låg i Norrskedika utanför Östhammar sommaren 1995: parkera, fäll bakluckan, sälj. Ingen hall, inga bodar. Konceptet spred sig över landet och blev sommarens folkliga torg.

I städerna växte inomhusmarknader. Vårbergs loppmarknad, under torget vid tunnelbanan i ett miljonprogramsområde, öppnade 2005 och blev en mer permanent, mångkulturell handelsnod — till skillnad från landsbygdens säsong.

När loppisen fick en skärm

Den största tillväxten på 2000-talet skedde digitalt. Blocket startade 1996 i Fjälkinge som en skånsk prylmarknad och blev rikstäckande året därpå. Tradera, 1999, tog auktionen till nätet. Sellpy, 2014, lät säljaren fylla en påse medan någon annan fotade, prissatte och skickade. Vinted kom till Sverige 2022. Hyllor som Kvillehyllan och gallerior som ReTuna — där IKEA öppnade en andrahandsbutik 2021 — visade att återbruk också kunde se ut som vanlig butik.

2015 slog Högsta förvaltningsdomstolen fast att ideell second hand skulle beläggas med 25 procent moms, utan ingående moms att dra av. Det hotade välgörenhetsbutikerna. Efter protester återinfördes undantaget 2016. Loppiskulturen visade sig vara både handel och civilsamhälle — och politiken fick backa.

Kaffe, fyndjakt och Kaffekoppen

Det som den digitala handeln inte ersätter är att komma dit. Titta i en låda, prata, ta med något hem i en kasse — och fika. Kaffe och loppis hör ihop, från gårdskaféer längs en loppisrunda till våfflor vid bakluckorna. Upplevelsen är social, inte bara en transaktion.

Kaffekoppen finns i den traditionen: den digitala gårdsloppisen, där varorna är på plats och kartan visar vägen. Inte för att ersätta Myrorna, bakluckan eller Blocket, utan för att hemmaloppisen ska gå att hitta — medan koppen fortfarande är varm.

Årtal

1. 1896Myrorna grundas som välgörenhet på Östermalm.
2. 1899Frälsningsarmén tar över. Första butiken på Götgatan.
3. 1917Myrorna etablerar sig i Göteborg.
4. 1960Lena Larsson myntar köp, slit och släng.
5. 1970-talGröna vågen gör begagnat progressivt igen.
6. 1988Myrorna blir fristående bolag — från lumpbod till butik.
7. 1995Bakluckeloppis i Norrskedika blir folkrörelse.
8. 1996Blocket grundas i Fjälkinge.
9. 1999Tradera tar auktionen till nätet.
10. 2014Sellpy automatiserar klädinsamling.
11. 2015–16Momsstriden kring ideell second hand — undantaget återinförs.
12. 2021IKEA öppnar andrahandsbutik i ReTuna, Eskilstuna.